Trettondagsafton och trettondagen..

firar man inte här, jag tror nästan det bara är vi i Sverige som gör det.

Igår var det en intressant dag. Alla tempar visade på "as blue as it can be". Inte en chans till cu eller åska, från Mafikeng i norr till långt söder om Gariep, men kry luftmassa. Upp till 7 m/s och det skulle kunna gå till 17 000 ft AMSL. Ian la en 750 km för di riktige pågarna och en 500 km jojo åt notdväst för alla andra. Nu är ju 75 mil ett av mina mål, men 75 mil i 35 gr och torrtermik anser jag vara lite väl macho, så initiellt deklarerade jag 50 milen. Och vad händer när vi är på grid? Jo i nordost bygger det upp en pampig åskfront och vid tolvtiden blev det lite tussar även runt Bloem. Så jag började fundera, jag ville flyga en deklarerad bana och komma i mål. Därför bytte jag till en 40 mil triangel med första benet samma som på 50 milen men sedan österut (för att få kontakt med cumulusen) och så rakt söderut mot Bloem (med en TP för att runda kanten på Bloem TMA).

Det var väldigt knepig termik och det dröjde till klockan var ett innan vi startade. De två riktiga pågarna (engelsmän) som gav sig på 75 milen startade också då. Då hade de fem och en halv timme på sig att flyga 75 mil i torrtermik och just då fick man inte ut mer än 1.5 m/s i blåsorna. Hur var det Noel Coward skrev - "Mad dogs and Englishmen goes out in the midday sun".

Första benet i motvind tog en förskräcklig tid för oss alla. Termiken var riktigt "broken" men gick till skaplig höjd (> 2 000 m AGL). Lite tussar här och där. Ett par mil innan 1:a TP är det fri luft och här fick jag den första riktigt "goa" blåsan", som bar till 3 300 m AGL. När det går så högt är det långt mellan blåsorna. Vändning Christiana och sedan flög jag andra benet i en båge som gick under en linje med cu, längre norrut åskade det. Under sista cu innan TP 2, sedan blev det blått, fick jag en femmetare som jag lämnade på 3 300 m, det gick högre men jag skulle ner under en luftled med undersida FL145. Efter vändning av 2:a var det helblått söderut, men en ny femmetare ett par mil ut gav mig 2 800 m och sedan var det egentligen bara att glida på.

Det var jobbig flygning och jag (och alla andra) kände mig riktigt sliten. Dessutom drabbades jag av sura uppstötningar under hela flygningen, riktigt obehagligt. Varför vet jag inte, kan ju knappat var magsår när man slappar och har det bra, kanske var det att jag drack en halv liter kolsyrat vatten innan flygningen och det var det som levde loppan.

75-milarna flög hem efter 1:a, så det blev ca 50 mil för dem. Förutom Julian och Debbie flög alla 50-milarna hem från 1:a TP, så de fick 30 mil. Julian och Debbie fick sedan dra motor på sista benet på femtiomilen. Så jag var den ende som fullföljde en deklarerad bana.

I Welkom där SA mästerskapen pågår kancellerade de dagen på grid p g a åska och kraftig vind. Men några flög. Bl a John Coutts som drog nordvästut mot gränsen till Botswana. Däruppe var det helblått, men termiken drog till 20 000 ft (6 000 m) AMSL. Det är ca 4 700 m över Bloem.

Idag låg Internet nere så vi hade inga prognoser och tempar. Phil Jefferies startade redan innan kl 10 - då var det cu, men mycket kraftig vind - för en 1000 km. Jag tyckte inte luften luktade bra, cumulusen var riktigt trasiga och det blev en del skorstenar utan botten. Dessutom kände jag mig inte riktigt 100% efter gårdagens sura uppstöttningar och jag var rätt sliten efter de senaste två dagarna i torrtermik. Så när kl var 1230 bestämde jag mig för en rest day, åkte tillbaka till "White House", tog en middagslur och väcktes av kraftig åska kl 1430. Så jag fattade nog ett rätt beslut.

I kväll är det pasta night på klubben.

Fr v Chris, Ian (som leder Soaring Safari när Dick flyger SA mästerskapen) och Henry, bogserpilot