Märkligt väder

Ac i morse som blev cu (?), förmodligen för att kondensationsnivån låg på samma höjd. Molnen blev efterhand mer och mer lentisaktiga. Eftersom vi får flyga till FL145 och molnbasen var minst 17 000 ft gick det ju inte att försöka få fatt i vågen. Knepig termik och långt mellan blåsorna. Förmodligen blev det uppvindsstråk där våg, vind och termik konvergerade. Och då steg det. Själv hade jag som bäst nästan 7 m/s och i princip alla blåsor gav mer än 5 m/s. Och det sjönk! Själv gled jag vid ett tillfälle från 14 500 ft ner till under 7 000 ft med variometern i botten, bara för att smälla in i en stadig 5 metare. En engelsman hade en blåsa med 8.2 m/s integrerat, som peakade till över 11 m/s!

Jag planerade en 500 jojo, men det knepiga vädret, som jag varken kunde förstå eller "läsa" gjorde att jag höll mig inte alltför långt borta. Och så tog batteriet i EDSen slut så det blev en tidigare avslutning än planerat. Nåväl, det blev 350 km OLC med 115 i snitt och en synnerligen intressant flygning.

En annan sak som slog mig med dessa höga molnbaser är att det är svårt att hitta kärnorna under molnen. Det sägs ju att man ska hålla sig över halva molnbashöjden. När basen ligger på 5 000 m och man bara får flyga till 3 000 är det svårt att leva upp till den gamla devisen.

Dessvärre glömde jag kameran så det blir inga bilder idag.