Strut-Harald monterad och einsatzbereit - säsongen börjar tidigt i LFK

Förhoppningsvis flyger vi till tretton-helgen. Sedan börjar vi typinflyga våra instruktörer. För att få börja grundskola ska man ha min 50 starter i SLG, så det gäller för Karl-Olof och hans kollegor att ligga i. Vi har fyra förväntansfulla elever som ska börja lära sig segelflyga så fort det går. Så det är tidig säsongstart i LFK 2010!

Tro nu inte att vi glömt bort allt det andra viktiga, som att pryla katterna i Uppsala i Allsvenskan och RST. Och Ronny hade djupa funderingar i helgen på om han kommer att ha någon motivation kvar efter att han vunnit VM i Slovakien i sommar.


Christer kör in sista bulten!


Nu syns den


Nu syns den inte


Främre flightdeck. Med undantag för motorinstrumentet och pryttlarna i undre konsolen så är det en helt vanlig sketen ASK 21 bräda


Lillen vår kassör, som nyss pungat ut med 1.9 mille, provsitter USH ..... kanske inte så konstigt att han har något maniskt i blicken

Nu är Strut-Harald hemma!

Efter en strapatsrik nedresa (tog 18 timmar mot normalt 10, söder Kassel avverkade vi 12 km på 4 timmar(!), hämtades Strut-Harald i Poppenhausen den 19 december av en delegation bestående av dÀrtagnan, de tre musketörerna, Richeliu och Planchet. Som sig borde skötte Richeliu det pekuniära medan dÁrtagnan fick en fäktdemonstration av teknikaliteterna.

SE-USH i full Rhönflug-skrud





Eftersom Planchet (Rolf) inte sett den senaste utbyggnaden av museet på Wasserkuppe så fick vi andra också offra oss och gå ett varv bland bröten, dock värmde vi oss först med gulaschsuppe och pilsner uppe på Kuppe, som för dagen var rustad i rimfrost och minus 18 grader. Men det var mödan värt för vi upptäckte två nya kärror som inte fanns där senast.

Först HKS-1, supertvåsitsaren från 1953. (HKS-3, ensitsaren vann VM 1958 med H i HKS, Haase, som pilot) och så i en hörna, ej monterad, den allra första tvåsitsaren i plast LSD Ornith. Den byggdes i ett exemplar av LS och slog en del rekord i Sydafrika.

HKS-1


LSD Ornith


Sittbrunnen är inte stor. Kolla in pedalerna för baksitspiloten, de sitter långt fram i främre sittbrunnen

URD i ny skrud

NU är URD hemma från Schleicher, med nyslipade vingar, ny propeller och ny dekor. Den lär bli giftig under 2010!

Ny propeller


Nyslipade vingar


Ny Rhönflug-dekor på sidrodret


Ny Rhönflug-dekor på wingletsen

Säsongen är över

Fast det blev en liten tur som avslutning. Jod-Alfa står temporärt på Viarp, i väntan på transport till Poppenhausen, där den ska på service. Eftersom motorn inte gått sedan vi var i Frya hade jag tänkt köra den lite. Och då vädret visade sig från sin bästa sida var det ju lika bra att köra motorn under flygning.


Jod-Alfa stiger bra, mer än 3 m/s


Det är grannt on top!


Ett höstfagert Skåne

Poppenhausen okt 2009

Höjdpunkten på årets höstresa till Poppenhausen var provflygning av ASH 31Mi. Det är det bästa jag flugit! Vilken kärra. Går som en open kärra och känns som en 15m att flyga.

ASH 31Mi är en ASH 26E med 21 m spännvidd där de yttersta tredejedelarna av vingen kommer från ASG 29 plus en massa andra förbättringar.

Här kan man läsa mer:

http://www.alexander-schleicher.de/Neuigkeiten/aktuell_093.htm

"De tre musketörerna" fick varsin timme i kärran i halvtaskig termik. Rapport kommer i Segelflygsport

ASG 29E serienummer 150


ASH 30Mi


Första seriexemplaret av ASH 31Mi


Uli Kremer varmkör 31:an


Göran Ax och Uli Kremer


Christer i 31:an


Instrumentbrädan i 31:an


Wasserkuppe


Christer startar i 31:an


Martin Heide, H:et i ASH

Frya Top Leir slut

Se mer bilder på http://picasaweb.google.com/robert.danewid/Frya2009#

Foto: Micke




De blev en fin vecka med flygning alla dagar och våg fem dagar. Tre av dagarna var riktigt fina med topphöjder på över 4000 m. Jag fick tre fina flygningar och tre guldhöjder.

På 3 800 m i Jod-Alfa


Så här glad är man när man sitter på 4 200 m i en Duo Discus XLT tillsammans med Micke (foto: Micke Roslund)


Ållebergs Duo med Ola och mig på drygt 3 500 m, fotad av Micke


Pampig lentishimmel


Upp i vågen


Deltagarna i Frya Top Leir 2009

Frya Top Leir


Så var vi på plats i Frya. Igår och idag är det ett helt otroligt höstväder. Helt vindstilla, knallblå himmel och 16-18 gr varmt. Totalt olämpligt för segelflygning.

I söndags hade vi en fin dag, som började med termik och övergick till bölger. Vi bröt på drygt 4000 m då vi slog i luftrumstaket och inte hade syrgas med oss. Det var "klarvåg" och attans vackert. Det gjorde gott i RST!

Det blir mycket mat och pilsner på Hansenhytten på Kvittfjell, så gasutvecklingen i Mickes och mitt rum är inte att leka med.

Vädret framöver ser något "intressantare" ut. Mer moln och liiiiiite mer vind.

På 3 000 m i "klarbölge" över Gudbrandsdalen


På 3 600 m


Intressant bild. Det var mycket "bugs" i luften trots att det är september. När vi passerade genom cumuluslagret var det mycket fukt. På bilden ser man tydligt var man har laminär strömning


Frya fika

Praktfull frontpassage

Gårdagen var mulen och grå och regnet kom framåt eftermiddagen. Det kom mycket regn i natt och i höglänt terräng var det som snö. HIRLAM lovade fint väder i eftermiddag, men det kunde man ju tro vad man ville om. Med så mycket regn var det knappast troligt att vi skulle ha 2400 i bas kl 1400. Och mycket riktigt blev det duktigt med skurar.

Dessförrinnan hade vi sett en praktfull frontpassage med mammatus moln och en knivskarp baksida och därefter cumulus som växte upp till tcu och slutligen cb. Magnifikt!


Mammatus moln (kl 1215)


Knivskarp baksida (kl 1325)


Kl1455 har cumulusen utvecklats till tcu och cb


Vacker solnedgång över Starmoen

Stirred not shaken

Som James Bond säger, passade bra in på dagens termik.

Vädret blev initialt (okulärt i alla fall) bättre än vad HIRLAM sa. Det blev cumulus. Som vanligt vid västlig vind blev det Mjösskugga här så jag flyttade ut startpunkten. Jag deklarerade och flög en 32 mila bana i Österdalen, hade hoppats på att kunna fortsätta pobba men det hade blivit för jobbigt. Alla andra OLC:ade, vilekt uppenabrligen är högsta mode nuförtiden. Men en hederlig deklarerad 300 km anser jag vara roligare att flyga än OLC:a runt i 50 mil.

Första halvan OK, men sedan dog cumulusen ut, övergick i trasor och termiken var helknäpp. Det bubblade under vilken skit som helst men det var bara under vart tionde cu det steg. Efter sista TP 10 mil norrut i Österdalen blev det helblått, men då hade jag, klok som man är, redan räknat ut att anledningen till den taskiga termiken nog var våg och, så det gick att puttra hem med hjälp av lite våg längs dalen. Och sedan, när jag höll på att packa in URDen, blev hela himlen full med lentisar.

På väg norrut på första benet- trasiga cumulus


På väg söderut på andra benet, åter ein traumhaftes cumulushimmel



Och en timme senare på sista benet är allt blått, men med lite våg så gick det att gliiiida hem


Beviset på att det var våginterferens kom senare - lentisar

En slappedag

Alla väderprognsoer (HIRLAM, yr.no och topmeteo) hade sin version av dagens väder. Och ingen stämde. Men tittade man på prognostemparna kunde man få en föraning om vad som komma skulle.

Det blev en slappedag.

Vädret kl 12, riktning söderut


Vädret kl 1330, riktning söderut


Vädret kl 1400, riktning norrut