Vågå 2009

Uppladdningen har börjat. Fredagen den 13 mars går BMW:n till Vågå.
Nya värmeskoöverdrag beställda, syrgasmasken är nytvättad, årets revidering av fjällflygningskompendiet påbörjad, SVEDANOR-kursen fulltecknad, nya Jaxida kapell till 26:an beställda och Colibrin är ivägskickad för kalibrering.

I år får dock URD stanna hemma och vila upp sig inför ännu en seger i Segelflygallsvenskan och andra kommande stordåd.

Så här såg himlen över Vågå ut förra veckan

Landskrona har beställt en ASK 21Mi!

Idag skrevs beställningen under. Vi köper en ASK 21Mi med leverans i höst. Det blir inte bara ett nytt flygplan till klubben utan ett helt nytt koncept.

Jag tror det här är en helt rätt satsning. Med en Mi får vi möjlighet att skola rationellt och modernt, vi kan planera in presentflygningar och skolning på ett helt annat sätt och flyga på helt andra tider. Det här blir en höjdare!

Rolf Lundh tog detta fotot när vi testade Mi på Viarp i november 2007

Epilog.....

Sista kvällen i Sydafrika


Hemresedagen - fina cumulus - så klart!


Det bestående minnet från denna gången i Bloemfontein: åskfronterna


Och naturligtvis alla dessa underbara människor som segelflyget består av! Fr v Gavin, Geoff (Pettsson själv!), Ian och James.


I´ll be back!

Himma igen

Fast....Flighten från Johannesburg var 9 timmar försenad. Varför var det ingen som visste och därför kunde man ju inte be om ursäkt för förseningen eller fixa ombokningar på connnecting flights å sånt. Väl framme i London fick vi besked om att att hämta ut allt bagage, trots att mitt var "taggat" direkt till Köpenhamn. Att hämta ut allt bagage i London innebär ju att man måste genom passkontroll och tull och sedan är man ju i UK och ska börja checka in igen. Alltså insåg jag att jag skulle missa även flighten till CPH som jag var ombokad till. Och givetvis var mitt bagage inte med på bandet, för det var ju taggat till CPH. En mycket söt högklackad snusförnuftig ung dam talade om varför mig att då var mitt bagage borta för allt bagage från SA236 fanns på bandet. Punkt slut. Jag ville slå vad med henne om att min väska var på väg till CPH. Men hon var mycket bestämd, dock kunde jag vänta att reklamera bagaget tills jag var i CPH, för det var ändå SAS som skulle fixa fram väskan till mig.

Synd att hon inte slog vad med mig, för min väska var mycket riktigt med på flighten från London till Köpenhamn...

Det var dessutom intressant att "återinchecka" på Heathrow. SAS har bara automater och bagage drop in. Men jag hade inget bokningsnummer eller flight nummer eller någonting, visste bara att jag skulle med en SAS fligth till CPH kl 1700. Alltså kunde jag inte checka in. Gick till biljettförsäljningen som konstaterade att trist, jag hade ju missat min flight med 8 timmar och det var först när jag visade en datautskrift med en massa siffror som jag fått i Jo-burg som man kunde hitta min nya bokning.

En iaktagelse om benplats och utrymme. Allra sämst benplats har SAS A321:or och MD80:or, South Africans ekonomistolar är rätt OK och benplatsen med viss tvekan godkänd. Däremot är stolarna (riktigt skinn) mycket sköna och benplatsen enorm på South African Express Dash 8-300, men å andra sidan flyger de ju bara på rutter som är en timme eller kortare......



Summering
9 flygdagar av 15 möjliga, 32 tim och 2800 km sträcka. Fem dagar med åska och fyra med torrtermik. Två av åskdagarna var dock riktigt bra och då blev det en 50 milare per dag med bra fart. Alltså ingen riktig sydafrikadag den här gången.

Dick Bradley, guru i Sydafrika, flög sydafrikanska mästerskapen i Welkom 10 mil norr om Bloem. Under de 40 år han segelflugit i området har han aldrig flugit i sådana åskstomrar som de här två veckorna. Han har f n ingen känsel i högertummen efter ett blixtnedslag som genererade en liten blå blixt mellan spaken och hans tumme.........

Idag, tjugonde dag Knut, är det precis två månader tills turen går till Vågå.

Port Ellen (23 årig Islay - destillerad 1976, buteljerad 1999, cask strength)

.......kan man läsa mer om här http://www.whiskyguiden.se/Islay/port-ellen.html

Bla står det så här: "Den whisky som fortfarande finns kvar från destilleriet är hett eftertraktad då den är mycket god samt att det aldrig kommer att produceras igen!"

1999 köpte jag en flaska i Köpenhamn för 1000 danska spänn. Den står hemma i förrådet för kriterierna för att den ska öppnas är - det som först inträffar -

1. när jag flugit 75 mil
2. när jag blir morfar
3. när jag jordas

Jag måste erkänna att jag hade framme den och tittade på den innan jag "åkte ut", men kan nu konstatera att det blir ingen öppning av flaskan de närmaste månaderna (såvida jag inte kolar av när jag ska opereras om 14 dagar).

Nästsista dagen

P g a taktiskt misstag flög jag inte igår. Det skulle bli eländes elände vädermässigt så jag bestämde mig för att småturista. Emellertid blev det en liten "play area" väster om Bloem med riktigt bra väder. Bara äkta paret Hall från UK flög dock, men Wendy OLC:ade ihop 48 mil.

Idag var utsikterna ännu sämre, men med tanke på att morgondagen är min sista innan hemresa så var jag ju bara tvungen att flyga. Massor med moln, bilderna nedan talar för sig själv

Efter start kl 1245, himlen ser bra ut, det stiger med 4-5 m/s och basen är 2000 m AGL

45 min senare, kl 1330, på väg hem, det har börjat packa ihop överallt, från NV (i ryggen) kommer en dust- och åskfront

KL 1459, både duststorm och åskstormen når Bloemfontein


Enl OLC blev det 165 km med 120 i snitt

The full Monty

Dagens prognos innehöll allt. Torrtermik, cumulus, åskstormar och medelhöga moln. Men det gick inte att prognosera var detta skulle inträffa. "It is a lottery" sa Ian. Alltså egentligen totalt meningslöst att deklarera en bana. Nu bestämde vi dock en 370 km bana i stort sett söderut. Men jag bestämde mig för att "POB:a" eller OLC:a redan från början. Och det blev riktigt trevligt. För i det området nordvästut jag flög i var det riktigt bauta väder. Molnbasen var nog 16 000 ft, men vi kan ju bara flyga till FL145. Stigen var ofta över 5 m/s. Vi var inte i luften förrän kl 1300 och då var det inte så pampigt. Men jag flög ihop 330 km med ett snitt på 129 km/h. Äntligen lite riktig rejsing! I en blåsa hade jag sällskap av ca 30 storkar, det var grandiost.

Stigen kunde jag inte klaga. Notera de sexiga knäna!

I landningsvarvet, titta noga, eller zooma in bilden, så ser ni åtminstone två praktfulla dustdevils


I morgon, ja resten av mina dagar härnere, är prognosen skit. Det ska dröja till mitten av nästa vecka innan det börjar ordna upp sig. Morgondagens prognos varnar för åskstormar med stor risk för skador på byggnader och träd.

Trettondagsafton och trettondagen..

firar man inte här, jag tror nästan det bara är vi i Sverige som gör det.

Igår var det en intressant dag. Alla tempar visade på "as blue as it can be". Inte en chans till cu eller åska, från Mafikeng i norr till långt söder om Gariep, men kry luftmassa. Upp till 7 m/s och det skulle kunna gå till 17 000 ft AMSL. Ian la en 750 km för di riktige pågarna och en 500 km jojo åt notdväst för alla andra. Nu är ju 75 mil ett av mina mål, men 75 mil i 35 gr och torrtermik anser jag vara lite väl macho, så initiellt deklarerade jag 50 milen. Och vad händer när vi är på grid? Jo i nordost bygger det upp en pampig åskfront och vid tolvtiden blev det lite tussar även runt Bloem. Så jag började fundera, jag ville flyga en deklarerad bana och komma i mål. Därför bytte jag till en 40 mil triangel med första benet samma som på 50 milen men sedan österut (för att få kontakt med cumulusen) och så rakt söderut mot Bloem (med en TP för att runda kanten på Bloem TMA).

Det var väldigt knepig termik och det dröjde till klockan var ett innan vi startade. De två riktiga pågarna (engelsmän) som gav sig på 75 milen startade också då. Då hade de fem och en halv timme på sig att flyga 75 mil i torrtermik och just då fick man inte ut mer än 1.5 m/s i blåsorna. Hur var det Noel Coward skrev - "Mad dogs and Englishmen goes out in the midday sun".

Första benet i motvind tog en förskräcklig tid för oss alla. Termiken var riktigt "broken" men gick till skaplig höjd (> 2 000 m AGL). Lite tussar här och där. Ett par mil innan 1:a TP är det fri luft och här fick jag den första riktigt "goa" blåsan", som bar till 3 300 m AGL. När det går så högt är det långt mellan blåsorna. Vändning Christiana och sedan flög jag andra benet i en båge som gick under en linje med cu, längre norrut åskade det. Under sista cu innan TP 2, sedan blev det blått, fick jag en femmetare som jag lämnade på 3 300 m, det gick högre men jag skulle ner under en luftled med undersida FL145. Efter vändning av 2:a var det helblått söderut, men en ny femmetare ett par mil ut gav mig 2 800 m och sedan var det egentligen bara att glida på.

Det var jobbig flygning och jag (och alla andra) kände mig riktigt sliten. Dessutom drabbades jag av sura uppstötningar under hela flygningen, riktigt obehagligt. Varför vet jag inte, kan ju knappat var magsår när man slappar och har det bra, kanske var det att jag drack en halv liter kolsyrat vatten innan flygningen och det var det som levde loppan.

75-milarna flög hem efter 1:a, så det blev ca 50 mil för dem. Förutom Julian och Debbie flög alla 50-milarna hem från 1:a TP, så de fick 30 mil. Julian och Debbie fick sedan dra motor på sista benet på femtiomilen. Så jag var den ende som fullföljde en deklarerad bana.

I Welkom där SA mästerskapen pågår kancellerade de dagen på grid p g a åska och kraftig vind. Men några flög. Bl a John Coutts som drog nordvästut mot gränsen till Botswana. Däruppe var det helblått, men termiken drog till 20 000 ft (6 000 m) AMSL. Det är ca 4 700 m över Bloem.

Idag låg Internet nere så vi hade inga prognoser och tempar. Phil Jefferies startade redan innan kl 10 - då var det cu, men mycket kraftig vind - för en 1000 km. Jag tyckte inte luften luktade bra, cumulusen var riktigt trasiga och det blev en del skorstenar utan botten. Dessutom kände jag mig inte riktigt 100% efter gårdagens sura uppstöttningar och jag var rätt sliten efter de senaste två dagarna i torrtermik. Så när kl var 1230 bestämde jag mig för en rest day, åkte tillbaka till "White House", tog en middagslur och väcktes av kraftig åska kl 1430. Så jag fattade nog ett rätt beslut.

I kväll är det pasta night på klubben.

Fr v Chris, Ian (som leder Soaring Safari när Dick flyger SA mästerskapen) och Henry, bogserpilot

Torrtermik igen

Det är märkligt. Daggpunkter på runt 15 grader och åskstormar i dagarna två och sedan blir det en knallblå dag p g a att daggpunkten är -4 grader. Och det utan att det hänt något i väderläget.

Sent på eftermiddagen blev torrtermiken rätt anständig, det blev en hel del dust devils så det gjorde det hela lättare. Men det sjunker något kopiöst mellan blåsorna som det är långt mellan. "Current L/D" enl SeeYouMob är sällan över 20. Jag flög ihop 32 OLC mil. Phil Jefferies från UK var den ende som flög runt den utlysta 50-milen. Prydligt!

Det var en slitsam flygning så det blir en tidig kväll. I morgon lite varmare (det var 31 gr i dag) och högre daggpunkter, alltså hopp om cu. Nu vill jag rejsa.......

Halvtid

Nu har halva tiden i SA gått och ska jag summera så här långt så har vädret inte levt upp till förväntningarna. 5 av 8 möjliga flygdagar, 17 tim och 1700 km, kunde gott varit lite mer. Det ser dock bättre ut framöver.

Gårdagens åskstormar medförde bl a ett antal omkullblåsta träd i Bloemfontein, så flera gator var avspärrade i går kväll.

Vädret idag blev detsamma som i går. Prognosen visade på "kanske, kanske", men Ian la ingen bana. De flesta av oss tyckte att gårdagens flygning var en erfarenhet och upplevelse, men vi hade inget behov att göra om det idag. Vid tolvtiden gick dock fem släp och kl 1400 öppnade himlen sig igen.

Åska och drivis

Solen går ned över New Tempe för sista gången år 2008


I går, nyårsdagen, ställde vi flygningarna efter briefing. Rejäla åskstormar stod på menyn och de uppenbarade sig mycket riktigt framåt eftermiddagen.

Idag, den 2 jan, skulle det bli hyfsat, alla tempar, speciellt söderut såg bra ut. Risken för åska fanns bara nordöst ut och Kimberly-stormen kunde inte bygga upp för det var för torrt västerut. En 50-mila med ett kort ben norrut och sedan ner till månlandskapet i söder blev dagens uppgift och vi var 10 st som skulle ge oss iväg. Cumulsen byggde snyggt redan vid elvatiden.

Kl 1130 såg himlen riktigt njutbar ut


Men redan när vi gick över startlinjen började cumulusen bygga både på tvären och höjden. Molnbasen var "bara" 1800 m AGL. Några mil ut började det stänka ur molnen och efter första brytpunkten var det bara att inse att man skulle sno sig hem. Kimberly-stormen var under full utveckling och på väg österut mot Bloem. Mycket intressant flygning hem! Kan man bara hitta rätt på "kanterna" går det fort framåt.

Och så här såg samma himmlen ut 2.5 timmar senare


Vi har haft en utelandning, men resten lyckades ta sig tillbaka. Några minuter efter sista landningen kom åskfronten farande med tillhörande "dust front" (se fotot ovan). Jag har aldrig upplevt kraftigare regn, häftigare blixtar, kraftigare vindbyar (det gick inte att stå upprätt). På 10 min sjönk tempen från 35 gr till under 20. Vi vågade inte lämna de flygplan som står tjudrade under nättaken så alla blev dyngsura. Jag tror aldrig jag frusit så mycket som när jag stod under nättaket och vaktade flygplan i full storm och ösregn. En fascinerande och skrämmande upplevelse av naturkrafterna.

Jag har ännu inte flugit WL med vatten. Det finns ingen manual och inga dokument på kärran. Ägaren vet inte hur man tankar och det finns ingen utrustning för tankning. Ett tag trodde jag att den saknade tankar, men när jag öppnade och stängde ventilerna i morse kom det lite vattendroppar, så det finns nog allt vattensäckar i den. Någon som vet hur man tankar en 26:a?